Bankerna fortsatte som veckans viktigaste samtalsämne på marknaden. Hur ska centralbankerna i Europa och USA bemöta utmaningarna inom den problemtyngda banksektorn?
Förra veckans banksaga kulminerade när den schweiziska storbanken UBS köpte den krisande konkurrenten Credit Suisse för drygt tre miljarder dollar på söndagen. Ryktesfloran under helgen innebar i praktiken att Credit Suisse skulle ha haft mycket svårt att fortsätta sin verksamhet på måndagen utan affären. Schweiziska centralbanken och staten har bland annat erbjudit likviditetsfaciliteter för 100 miljarder euro och andra säkerheter som garanti för affären.
Även om affären undanröjde rädslan för eventuella följdverkningar av att Credit Suisse skulle ha gått omkull, sjönk bankens marknadsvärde kraftigt, vilket hade återverkningar på de europeiska och amerikanska bankernas värderingar, vilka i sin tur sjönk i förhållande till generalindexet.
Också i USA fortsatte debatten kring bankerna. Efter kraschen av Silicon Valley Bank verkar det sannolikt att vi ännu inte kommit över likviditetsutmaningarna inom banksektorn. Nu är frågan närmast om situationen kan utvecklas till ett allvarligare solvensproblem med direkta och betydande effekter på ekonomin såväl i USA som globalt.
Centralbankerna har den viktigaste rollen när det gäller att avstyra en kris. ECB höll förra veckan sitt räntemöte och höjde styrräntan med en halv procentenhet i enlighet med vad som utlovats innan bankernas svårigheter började. Att återta höjningen skulle ha signalerat panik, och ECB:s Christine Lagarde vill knappast gunga båten mer än vad som nu är läget. Amerikanska centralbanken Federal Reserve håller sitt räntemöte denna vecka och förväntas höja styrräntan med 0,25 procentenheter. Osäkerheten kring hur stor höjningen slutligen blir är emellertid stor. Kanske ännu mer än på information om räntehöjningen väntar marknaden på vad Fed-ordföranden Jay Powell har att säga om situationen för bankerna.
I USA har affärsbankernas inlåning redan 2022 vänt mot en långsam men stadig nedgång, vilket är exceptionellt, eftersom inlåningen i allmänhet ökar när centralbankerna sätter mer pengar i omlopp. Framför allt de mindre bankerna, såsom SVB, har i hög grad förlitat sig på en ökad inlåning som källa för sin egen finansiering, men nu har avkastningen på penningmarknadsfonder, dvs. fonder som investerar i kontanter och andra objekt med hög likviditet, ökat betydligt samtidigt som inlåningen har minskat.
Det finns åtminstone två tänkbara lösningar på de problem som bankerna står inför. På lång sikt måste bankerna antagligen höja sin egen inlåningsränta, för att avkastningen på kontomedlen ska kunna utmana avkastningen på penningmarknadsfonder och vända penningflödet tillbaka till insättningar. Denna lösning hinner emellertid inte ha någon effekt på kort sikt, varför centralbankerna sannolikt måste ingripa och erbjuda bankerna likviditet.
Att erbjuda likviditet är emellertid förenat med ett anmärkningsvärt problem: den fortsatt höga inflationen. Fed har minskat sin balansräkning för att dämpa inflationen och är inte särskilt villig att erbjuda bankerna stora stödpaket. Å andra sidan gör Fed sitt yttersta för att undvika en omfattande bankkris, som skulle utgöra ett större hot för ekonomin än inflationen. Centralbankens balansräkning är av central betydelse för genomförandet av penningpolitiken, eftersom hanteringen av räntenivån baserar sig på regleringen av likviditetsnivån inom banksystemet. Som ett arv efter finanskrisen 2008 har centralbankerna och de övriga tillsynsmyndigheterna emellertid också tillgång till en bred uppsättning andra mekanismer för att trygga likviditeten och solvensen.
Bankernas svårigheter har även inverkat på räntorna och kreditriskpremierna. Föregående vecka noterades för 12 månaders Euribor två gånger den största nedgången genom historien. Kreditriskpremierna har också gått upp: riskpremien för high yield-företagsobligationer steg med över en procentenhet och för investment grade-obligationer med en halv procentenhet.
Teknologibolagen och ränteinvesteringarna gav skydd
Aktiemarknaden världen över har reagerat kraftigt på svårigheterna inom banksektorn. De traditionella tillflyktsorterna, såsom hälsovårdssektorn, erbjöd en aning skydd, och när därtill räntorna sjönk, också teknologisektorn med framför allt de stora blue chip-teknologibolagen i spetsen.
Förhållandet mellan räntor och aktier verkar likaså ha gjort åtminstone en tillfällig återgång till det gamla normala: när aktierna förra veckan kom ner fick ränteinvesteringarna ett lyft och balanserade upp läget som helhet för investerarna. Det är emellertid omöjligt att säga om sambandet kvarstår också i fortsättningen.
Inget av det som presenteras här utgör en investeringsrekommendation eller uppmaning att teckna, köpa eller sälja värdepapper och ska inte heller betraktas som sådan. Före ett investeringsbeslut ska investeraren omsorgsfullt sätta sig in i de uppgifter som finns att tillgå om de finansiella instrumenten och förstå de risker som är förknippade med dem. Investeraren ska basera sitt beslut på sin egen bedömning, sina mål och sin ekonomiska situation. Investeringsverksamhet är alltid förenat med risker. De finansiella instrumentens värde kan stiga eller sjunka. Den historiska avkastningsutvecklingen för de finansiella instrumenten utgör ingen garanti för framtida avkastning.
Visa alla pressmeddelanden och nyheter