Turbulensen i Mellanöstern har påverkat marknaden framför allt genom högre energipriser efter att Hormuzsundet nästan helt stängts. Om energipriserna fortsätter att stiga kan inflationen accelerera och på så sätt försvaga konsumenternas köpkraft och slutligen den ekonomiska tillväxten.
Den spända situationen i Mellanöstern är för närvarande inne på sin tredje vecka. Marknaden har inte drabbats av någon enorm panik, men aktiernas värderingar har sjunkit något. Även räntenivåerna har stigit, vilket i sin tur dragit ner avkastningen på investeringar med hög duration. Kreditriskpremierna har åter pekat lätt uppåt.
Krisen har mest drabbat de marknader som avkastade bäst i början av året – t.ex. Japan, Europa och tillväxtmarknaderna. I bakgrunden inverkar särskilt en svag energisjälvförsörjning och aktiemarknadens återgång till teman som är bättre lämpade för en osäker värld.
För närvarande verkar de största marknadskonsekvenserna av krisen komma från energiprisernas inverkan, då t.ex. oljepriset har stigit betydligt under de senaste veckorna. En analys av terminspriserna visar emellertid att priset på oljeleveranser inom den närmaste framtiden är högre än priset på leveranser längre fram. Marknadens konsensus verkar därför vara att krisen inte kommer att bli särskilt långvarig och att de negativa konsekvenserna i huvudsak återspeglas i de leveranser som görs inom den närmaste tiden.
Även om terminspriserna på olja ser ut att sjunka på lång sikt, prissätter marknaden ändå att priserna stannar på en högre nivå än före krisen. Då terminspriserna på olja innan situationen eskalerade rörde sig kring ca 60 dollar per fat, ligger de nu i de långsiktiga prognoserna som lägst på ca 70 dollar.
Utmaningarna med tillgången på olja beror för närvarande inte på produktionsproblem. Tills vidare produceras det tillräckligt med olja på global nivå, men problemen ligger i logistiken. Logistiken är däremot ett svårare problem att lösa, eftersom det är tunnsått med omvägar runt Hormuzsundet. Utmaningarna i anslutning till energifrågan är heller inte begränsade enbart till oljan, eftersom också en betydande del av den särskilt för européerna viktiga naturgasen passerar genom Hormuzsundet.
För att underlätta situationen har olika länder öppnat upp sina oljereserver i varierande grad. Utmaningen är emellertid att de inte kan tas i bruk fullt ut på en gång, eftersom rädslan är att krisen drar ut på tiden eller eskaleras ytterligare. Oljereserverna är också relativt små i förhållande till den mängd som dagligen passerar genom Hormuzsundet – reserverna motsvarar endast 5–10 procent av den mängd som för närvarande inte levereras.
I nuläget skulle en fred mellan Iran, USA och Israel vara den mest positiva nyheten för marknaden, något som däremot inte verkar vara det mest sannolika alternativet. Som det mest sannolika scenariot räknar marknaden med att den värsta akuta krisen lägger sig, även om det inte skulle bli fred.
Krisens största potentiella effekter på lång sikt är framför allt kopplade till inflationen, som förväntas ta fart till följd av de stigande oljepriserna. Om oljepriset håller sig på den nuvarande nivån, skulle det höja inflationen till 3 procent.
Även en betydande del av t.ex. det konstgödsel som används globalt vid odling av livsmedel går via Hormuzsundet. Vid en utdragen konflikt kan krisen också få återverkningar på livsmedelsproduktionen, om tillgången till gödsel stryps. Detta skulle i sin tur höja matpriserna och därmed driva på inflationen.
Det centrala med tanke på inflationen är emellertid att en ökad inflation ses som ett av de största hoten för USA:s president Donald Trump, eftersom Trump starkt har förespråkat en sänkning av styrräntan och en förbättring av konsumenternas köpkraft. Nu är det bara drygt ett halvt år kvar till det för republikanerna viktiga mellanårsvalet, och om inflationen accelererar kan stödet för partiet minska.
De senaste veckornas händelser syns ännu inte i ekonomiska data, men de siffror som publicerats på sistone berättar om situationen före turbulensen. Situationen verkar vara någorlunda hyfsad, om än inte helt optimal.
I Europa har data i huvudsak försämrats, då t.ex. siffrorna för industriproduktionen och konsumentförtroendet har sjunkit. I Kina tycks läget däremot gå mot det bättre.
För USA:s del har bostadsmarknadsdata utvecklats positivt och även inköpschefsindexen har varit starka. BNP- och tillväxtsiffrorna för årets sista kvartal överraskade emellertid med sin svaghet. Detta berodde delvis på den minskade offentliga konsumtionen som följde på nedstängningen av den amerikanska statsapparaten. Andelen för den privata konsumtionen var likaså rätt svag, något som också nedstängningen bidrog till, eftersom den minskade konsumenternas disponibla tillgångar och därmed konsumtionsmöjligheterna.
Rapporterade data från arbetsmarknaden har de senaste månaderna varit varierande. De senaste siffrorna om nya arbetstillfällen utanför jordbruket sjönk betydligt jämfört med månaden innan, då det i sin tur uppstod flera nya arbetstillfällen än väntat. Om arbetsmarknaden försämras på lång sikt, innebär det utmaningar för både USA och den globala ekonomin i och med en minskad privat konsumtion.
Inget av det som presenteras här utgör en investeringsrekommendation eller uppmaning att teckna, köpa eller sälja värdepapper och ska inte heller betraktas som sådan. Före ett investeringsbeslut ska investeraren omsorgsfullt sätta sig in i de uppgifter som finns att tillgå om de finansiella instrumenten och förstå de risker som är förknippade med dem. Investeraren ska basera sitt beslut på sin egen bedömning, sina mål och sin ekonomiska situation. Investeringsverksamhet är alltid förenat med risker. De finansiella instrumentens värde kan stiga eller sjunka. Den historiska avkastningsutvecklingen för de finansiella instrumenten utgör ingen garanti för framtida avkastning.
